tisdag 19 april 2011

I flygande fläng till Myanmar

Sawadee
Ja då var det dags för ytterligare en resa till utlandet. Denna gång
till Myanmar (Burma) för att börja på ett nytt visa.
Upp kl 04.00 för kaffe innan uppmöte på Rawai kl 04.55.
Där stod 2 minibussar som sedan åkte runt och plockade
upp resenärer för att sedan dra vidare dom 35 milen
till Ranong och piren vid Andaman Club.
Där var vi kl 10.30 för det var en riktig snabbtur.
Hastighetsmätaren pendlade hela tiden mellan 120 -
130 km/tim. Till ovanligheten så var det en thaiare som
inte körde som en idiot utan hade djävligt fin kontroll.
Men det fanns ingen chans att ta sig en tupplur för det
saknades säkerhetsbälten och man måste hålla sig fast
för att inte ramla ur stolen.

Hela resan tog 12 timmar och 20 minuter med hmtning

och avlämning av passagerare. Djävligt snabbt!

Nästan som man hade kört själv. Enligt Kennet så kör
dessa herrar som Lina!! Vad han nu menar med detta??
Efter utstämpling på Imigration så var det bara att sätta sig
tillrätta i katamaranen och åka iväg mot Casinot i 15 knop.
Här syns målet.
Detta är ett hotell/casino i Myanmar som inte besöks av
några burmeser utan av rika thaiare och många japaner.
Allmogen som ska över tar till enklare färdmedel än
oss västerlänningar med välfylld plånbok! Naturligtvis så är det som vanligt när det gäller passkontroller kö så man blir halvt vansinnig.
Rikligt med fisk var det i alla fall vid piren.
Här var en f.d. norsk fjordbåt.
Utanför låg Kung Håkon.
Har norska handelsflottan flaggat ut till förmån för Myanmar??
Vid återkomsten så klappar alltid hjärtat kraftigt för man vet
aldrig vad man kommer att uppleva.
Denna gång så blev det en glad överraskning! Damen på
Imigration tittar på mig och frågar varför jag har åkt till
Myanmar när jag kunde ha fixat mitt ärende på Imigration
på Phuket???? Som vanligt alltså!! Här har man alltså
skumpat runt ca 70 mil i en minibuss helt i onödan!
Olika uppgifter från samma myndighet när man ställer
frågor. Som ni förstår är livet här inte så enkelt alla gånger.
Kö vid ankomsten som vanligt och naturligtvis bara en
passkontrolör.
Vägen till Ranong påminner på många ställen om vägarna
och naturen mycket Norge.
Nu säger väl vän av ordningen att har gubben fått
tuppjuck för i Norge finns väl inte palmer, bananplantor,
lianer osv.
Helt rätt! Nu var det inte växtligheten jag menade utan
strukturen på naturen Smal krokig väg (utan tjälskott) ett
vattendrag rinnande vid sidan höga berg intill. Det är bara att
tänka sig granar och tallar där i stället så kan det vara som i
Österdalen.
Håller nu på och packar för flytt. I morgon onsdag ska
hyresgästerna komma. Har själv fått tag i ett hyfsat
boende. Rum med TV, badrum och tillgång till kök.
För tillfället vräker regnet ner så det går inte att
köra över alla grejer på sidovagnen. Får ta mig
en välbehövlig siesta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar