Buddistisk begravning

Sawadee

Tisdagen den 11/1 avled en av våra vänner när han hade återkommit

till Kazakstan efter en vistelse här nere. Hans fru var för tillfället på

en visaresa till Malaysia och fick beskedet en timme före sin

återresa till Phuket. Hon fick ringa till sin maid som ordnade

med varma kläder för vidare transport upp till flygplatsen. Resan

från Malaysia blev naturligtvis förlängd hem till Kazakstan.

Där lyckades hon med konststycket att på 3 dagar få klart

med att frakta makens (amerikansk medborgare) kropp

till Thailand för begravning. Förstår inte hur hon lyckades.

Fast vi åkte tidigt till begravningen så kom vi för sent. Vi körde

efter en karta men alla som har varit med om detta i Thailand

vet ju att karta och verklighet i Thailand är två olika saker.

Att be en thaiare att peka ut någonting på en karta är

fullständigt hopplöst. Dom har faktiskt inte en susning om

vad en karta är för någonting. Jag lovar att frågar du 10 personer

så visar dom på 10 olika platser för dom vill inte

visa att dom inte kan.

Väl framme fick vi uppleva en mycket fin ceremoni .

En begravning i buddhaland är någonting helt annat än en i ett

protestantiskt/katolskt land. Här tror man ju att livet går vidare

så den stora nedstämdheten finns inte med.

Efter ett kort munkmässande förs kistan in i ugnen och sen

efter 6 timmar kan dom anhöriga komma och hämta askan.

Spridningen av askan kan du göra precis som du vill.

I det här fallet spreds askan nu på morgonen efter i havet utanför Naithon

Beach där Lehna och jag lärde känna Ron när vi första gången

kom hit till Thailand.

Efter begravningen var det träff på stranden på Naithon Beach där

hans kompisar i Harley klubben körde fram och åter med sina

motorcyklar i procession. Mäktigt och gåshuden var på plats.

(Nisse du skulle dreglat över alla bikar)

Här är "monstren" parkerade

Här är kompisarna i en tyst minut

Nu har en ny blomma slagit ut i trädgården. Har ingen

aning om vad den heter men vacker är den.

När jag slutat att blogga ska jag sitta med fingrarna i kors

och vänta på att snickaren kommer i dag för att fixa takläckan.

Den som lever får se!!

Satt uppe och tittade på Idrottsgalan i natt men jag blev

oerhört besviken. Inte något pris till oss i

Gubbhögens Bouleklubb i år. Vi får

vänta till nästa år igen. Kanske

vi får ordna en telefonkedja

så vi får Jerringpriset.

Ha det gott

PAF